Hej och välkommen!
Jag är Sten. Amatörmusiker. Amatörlåtskrivare. Ammatörinspelare. Ordet amatör kommer från latinets amor som betyder kärlek. Alltså är en amatör någon som älskar att göra något. Stämmer bra.
När man pysslar med musik kan man bli fruktansvärt rik. Det har jag inte lyckats med. Under en period försökte jag få något musikförlag att intressera sig för mina låtar. Det finns ju pengar i branschen. Men det visade sig att fler kände till det, många som är betydligt bättre än jag på att ge folk vad de vill ha. Så det fick jag stryka.
Man kan bli berömd också. Är det bra? Ja, det är klart att det är roligt om någon säger sig tycka om det man gjort, men det är egentligen helsikes obekvämt att synas och höras och stå i centrum och sånt. Det är nog bättre att vara lite för lite berömd än för mycket.
Själva musikpysslandet är annars svårt att stoppa. Jag tror att alla människor mår bra av att skapa något. Det kan handla om att knyppla, måla tavlor, renovera bilar eller något annat. Man försvinner in i något. Man blir amatör - en som älskar. Och i mitt fall handlar det alltså om att göra låtar.
Det roliga med låtskriveri är att man inte vet vad det ska bli när man börjar. Ofta använder man rim eller assonanser för att knyta ihop texterna, och då måste man ständigt kassera textrader och hitta på nya. Plötsligt säger texten något som man inte hade tänkt sig från början. Eller om man från början vet vad man vill berätta så är det intressant att se hur denna berättelse gestaltar sig. Det är rentav jättespännande.
När en låt är klar, på papperet eller i huvudet eller vilken idévärld man valt att lägga den i, så vill man veta hur den låter. Det är då inspelandet tar vid. Ganska ofta blir resultatet inte lika bra som det man hade i huvudet när låten skrevs. Men det kan ju bli hyfsat. Det påmånner lite om Platons teori om att det perfekta existerar som en idé och det konkreta som vi kan se och höra aldrig är lika perfekt. Men det kan ju bli helt okej.
