På nätet

För den som gör musik är det idag väldigt enkelt, både att producera och distribuera den. Ibland tänker jag att gamle Marx borde le lite i sin grav nu när både produktionsmedel och distribution är så billig att vi musikproletärer i princip kan konkurrera på samma vilkor som de riktiga pamparna, och därmed drunkna i mängden. Det passar mig bra.

Jag har under senare år inrett en ny hemmastudio och har därmed kunnat återuppta musikskapandet. Dock kände jag ganska snart att jag inte blev nöjd med någonting. Det funkade inte att bygga texter på metaforer, göra existentiella betraktelser eller samhällsanalyser. Att beskriva känslostämningar och berätta om relationer finns det andra som gör bättre. Jag ville hellre berätta historier och påbörjade därför ett projekt där jag nedtecknar minnen från tider som varit. Egentligen ville jag skriva en bok, men det verkar så stort och tidsödande, så nu blir det en samling låtar istället. Jag kallar det hela för Sten-Eriks memoarer, eftersom jag heter så.

Först tänkte jag att det bara skulle bli ett album, men det visade sig finnas så mycket att berätta om, så just nu är jag uppe i fem, vart och ett på knappa timmen. Tids nog kommer jag att gå tillbaka och redigera sådant som inte blev bra, men de ligger ändå ute på Spotify. Det är det fina i den digitala kråksången att man kan göra så. När album inte består av fysiska plattor så går de att ändra.

Jag har också några låtar liggande på Youtube:

Risk för regn 100 % är en låt från sent åttiotal som spelades in på fyrakanalig portastudio. Tempot visade sig vara högre än vad jag klarade av att spela trummor i, så jag fick pitcha ner farten en aning när dessa lades på. I övrigt är det en s.k. "true story" om höskörd på åttiotalet.

Under de år som jag studerade på nittiotalet uppstod en termins lucka i väntan på att folkhögskollärarutbildningen skulle börja. Det var under detta halvår mitt låtskrivande kom igång på nytt efter att ha stått stilla i några år. Jag bodde granne med sångaren i Kenneth and the Knutters och frågade vid något tillfälle om de behövde material. Det visade sig att de hade planer på en ny platta och fastnade för Catrin. Deras version är med endast akustisk gitarr. Jag var naturligtvis tvungen att prova hur den kunde låta i en annan tappning.

Sluta leka med orden gjorde jag för att jag villa prova dels att rappa, dels att klippa in en sampling, sådär som man gör inom hip-hopen. Jag har alltså knycklat in ett klipp med Roland Cedermarks dragspel tagen från vinylskiva. Resultatet kanske inte lever upp till ynglingars alster, men den var kul att göra.

Fellingsbro igen är Willie Nelsons On the road again som jag gjorde svensk version av när jag 2015 avslutade en tillfällig anställning på Fellingsbro folkhögskola.

Sedan 2021 är jag tillbaka på Fellingsbro folkhögskola och undervisar bland annat i musik på en kurs för ungdomar med intellektuelll funktionsnedsättning. Kursen går bland annat ut på att varje år göra en teaterföreställning som bygger på deltagarnas erfarenheter och tankar. I detta projekt ingår också en del egenskriven musik. Här är Vägar ut som avslutade 2022 års föreställning.

På nästa sida kommer en lista på, i mitt tycke, riktigt bra musikalbum.